Anne på Grönkulla

1. Rachel är en mycket förnäm kvinna. Hon är en sådan som tror att hon har kraften och tillåtelsen att se ner på andra människor, särskilt de som är yngre. Det märker man tydligt i hennes första möte med Anne. Hennes sätt att se på samhället är (som jag ser det) sättet som överklassen oftast såg på samhället förr. Mycket med att barn ska tiga, lida, lyda och agas om de gjort något illa.
   
2. Det som händer mellan Anne och fru Lynde den första gången de träffas är att fru Lynde oartigt kommenterar Annes utseende på ett negativt sätt. Anne blir då ledsen och arg och börjar skrika åt fru Lynde att hon är otäck och elak. Fru Lynde blir mycket förvånad över reaktionen och tycker att det är oroligt dåligt uppförande. Hon är ju som sagt van vid att barn ska tåla allt i tystnad.
   
3. Flera gånger i texten förvånar Marilla sig själv. Hon säger ofta saker som hon först inte tänkt säga, ibland av bara farten och ibland för att hon inte kunde stoppa sig. Varje gång som hon säger något som förvånar henne står det tydligt i texten. På ett ställe står det t.ex. ”Men vad hon verkligen sade blev en fullkomlig överraskning för henne både då och alltid sedermera.”
   
4. Anne ångrar inte det hon sa. Hon tycker att det var fel av fru Lynde att säga det som hon gjorde och därför ångrar hon inte att hon gick till sitt försvar. När Marilla sedan ber henne att be fru Lynde om ursäkt och säga att hon är ledsen för sitt beteende. Annes svar blir enkelt att hon inte skulle kunna säga till fru Lynde att hon är ledsen, för hon är ju inte ledsen. Det enda som hon är ledsen över är att hon gjort Marilla ledsen.
   
5. Marilla är arg på Anne för att hon betett sig så dåligt mot fru Lynde och för att hon vägrar att be om förlåtelse. Men hon är även förargad på sig själv för hur ordentlig och bestämd hon än ville vara mot Anne och mycket hon än ville tycka att det Anne gjorde var fel, så kunde hon inte hjälpa att rycka på mungiporna när hon tänkte på fru Rachels häpnade min.
   
6. Efter att Anne bett om förlåtelse på sina bara knän är fru Lynde mycket nöjd med henne och tyckte att det var bra gjort. Kanske höjer det hennes sett att se på Marilla också, det framgår inte så noga i texten. Marilla däremot är visserligen nöjd över att Anne bett om ursäkt, men hon kan se att Anne faktiskt njöt av det och tyckte att det var roligt. Det är en mycket dålig sak, tycker Marilla, för då får inte Anne den förödmjukande bestraffning som är en del av uppfostran. En annan anledning till att hon inte tycker om Annes sätt att be om förlåtelse, tror jag, är för att det får Anne att ”vinna” diskussionen de tidigare haft om i fall Anne skulle be om förlåtelse eller inte.